7 april 2019 Varkala, Indien.
Har varit här i Varkala i en vecka nu och således klarat av en fjärdedel av den 200 timmars Yogalärarutbildning som jag utför här. Bor på ett helt fantastiskt hotell med utsikt över Varkalas strand som vackert sträcker sig flera kilometer söderut längs den klippa som samhället här ovan är uppbyggt på. Längs klippkanten går ett färgglatt promenadstråk skuggat av palmträd, där människor från alla Indiens hörn öppnat små butiker för att sälja sina tyger och smycken till alla de turister som i de flesta fall är här för Yogautbildningar eller olika ayurvediska retreat. Trots att det är lågsäsong här just nu märks det ändå att Varkala är en avskärmad liten turistbubbla, en bit utanför Indiens verkliga puls. I vanliga fall när jag är på resande fot brukar jag verkligen vilja uppleva landets kultur till hundra procent, men det känns skönt att vara just här i Varkala och inte i exempelvis Bombay, eftersom mitt syfte med denna resa ligger på Yogan. Det är dessutom skönt att ännu inte ha blivit magsjuk eller bestulen på något – och även om jag inte ätit något annat än den mat som vi blir serverade här på hotellet (vilket bara är s.k. ”yogisk” mat) skulle jag trots allt kunna gå ut och få tag på en pizza eller en smoothie-bowl om jag så verkligen skulle vilja det.
Hur som helst, med ett strikt schema från tidig morgon till kväll finns knappt tid över till att ens tänka på annat än Yoga. Kl.05.30 går alarmet inför dagens första yoga klass som startar kl.06. En lugn, härlig och uppmjukande praktisk Yogaklass med några avslutande solhälsningar. Därefter har vi tio minuters paus innan följande timmas meditation startar, där vi får lära oss om och utforska olika andningstekniker.
Därefter äter vi frukost i tystnad – som vi likt alla andra mål här har börjat förtäras med händerna istället för med bestick. Inte för att det inte finns bestick, utan för att då man äter med händerna stimuleras matsmältningen på ett helt annat vis än när man äter med bestick och det är något våra lärare här vill att vi ska få uppleva. Dessutom äter man långsammare – särskilt om det serveras gröt haha, så mättnadskänslan kommer betydligt snabbare. Tror kanske inte att detta är en grej jag kommer ta med mig hem till Sverige, men det är en del av resan här och fördjupar upplevelsen och förståelsen av utbildningen i sig.
Efter frukosten har vi inte mycket tid kvar innan dagens första teorilektion drar igång, med ämnet yoga-filosofi. Därefter har vi en kort paus innan nästa lärare kommer in och pratar om yoga-teori där nu Ayurveda blivit centralt. Har sedan tidigare haft ett hum om olika chakran och dashor och mantran osv MEN har redan på en vecka fått oräkneliga AHA-upplevelser och känner verkligen att jag vill gräva ner mig mer i detta! Efter tre timmars antecknande är det sedan dags för lunch vid 13 tiden, då vi även har fri tid fram till kl.14.30. Blir knappt en timma efter att man ätit upp lunchen men det är i alla fall skönt för en annan som är mobilberoende att få surfa lite i sin lugna ro och även få chans att promenera runt lite längs klippan eller stranden här.
På eftermiddagen har vi sedan en aktiv teorilektion där vår mest strikta och utmananade lärare kommer in och lär ut hur vi ska hålla olika grundpositioner (asanas) på rätt sätt och hur vi i framtiden ska kunna korrigera studenter med olika typer av problem/låsningar i de aktuella positionerna. Här väljer vår lärare dessutom en elev per klass till att vara hans försökskanin som han korrigerar in i minsta detalj – tills positionen är perfekt och försökskaninen i fråga måste stå kvar och skakande ta några djupa andetag på det. Tror att en av killarna här fick stå i plankan i säkert fyra minuter och jag själv fick i torsdags stå i tre olika typer av triceps-plankor tills tårarna nästan rann haha. Och oavsett om man är försökskanin eller ej måste alla sedan hålla positionen relativt länge de också – så det är minst sagt en svettig teorilektion detta.
Därefter fyller vi snabbt på med vatten och andas i några minuter innan dagens tuffare yogaklass – med samma hårda lärare – drar igång och varar i allt från 1,5h till 2h beroende på vilket humör han är på. I torsdags svartnade det till och med för ögonen på mig under en av flera solhälsningar vilket talar för nivån på hans klasser och den extremt varma temperatur Varkala bjuder på. Men trots att det är ett riktigt tufft pass känns det alltid väldigt bra efteråt – dels för att man stolt klarat av det och för att man helt och hållet varit i nuet. Både kropp och knopp känns liksom utrensade på ett väldigt tillfredställande vis. Så några av dagarna har jag tagit en joggingtur efter detta pass, annars en promenad eller gått ut och simmat i havet innan kvällsmaten serveras vid sju.
Sen har vi fritid tills läggdags men eftersom vi har ett prov i samband med kursens avslut går kvällstimmarna oftast åt studerande om en inte fastnar vid matbordet över intressanta diskussioner tills läggdags vid tio.
Så, det där med att tänka på annat än yoga blir det helt enkelt inte mycket av – men jag tycker verkligen att det är kul att vara här och jag mår helt fantastiskt även om det är tuffare och mer intensivt än jag hade kunnat föreställa mig på förhand. Fördelarna med det är ju att jag redan efter en vecka känner mig otroligt stark, framförallt fysiskt men också mentalt.
Söndagar har vi dock helt ledigt vilket idag har varit skönt men på något sätt lite oskönt också? Får ju sån himla go energi av morgonens lugna yogapass, meditation och även av eftermiddagens pass – vilket jag faktiskt känt att jag saknat idag.
MEN att ha en ledig morgon och dag innebar att jag (tillsammans med två andra här) fick chans att åka till en surfbar strand som ligger ca 10 km bort härifrån, för att surfa. Jag har varit där en gång tidigare då jag fick ledigt från en meditationsklass men då hade jag hyrt en riktigt kass bräda och var bland 30 andra surfare – så det var ingen särskild upplevelse även om set av vågor åtminstone kom in – i jämförelse med IDAG! JUST IDAG – när vi hade tid – någorlunda bra brädor och var på stranden långt före alla andra turister och lokalbor! Nä då bestämmer sig vågorna för att helt gå under jorden. Så det blev inte annat än att paddla ut och guppa runt på lite vågor från fiskbåtar tills vår tuk-tuk kom tillbaks för att hämta hem oss. Haha, kan inte annat än att skratta åt det även om jag innerst innerst inne var och fortfarande är frustrerad över att inte ha surfat en enda våg här i Indien ännu. Nåväl, hoppas verkligen att vågorna vaknar till liv inför kommande söndag.
Till dess surfar jag vidare på alla vågor av känslor som yogan väcker inom mig – namaste kära familj och vänner!
